Själva ordet astrologi kommer från grekiska astrologiʹa (’stjärnkunskap’), av aʹstron’ (’stjärna’) och –logi’a ('lära’(n om)). Astrologins lära baseras på astronomin och är en lära och en metod som används för att förutse händelser och ge en personlighetsbeskrivning och ska inte blandas ihop med veckotidningshoroskop som ger generella förutsägelser som bara tar hänsyn till solens placering i de olika stjärntecknen.
Troligen är astrologins lära lika gammal som mänsklighetens existens och man tror att den till en början växte fram ur behovet av att fastställa en tidsplan för jordbruket. Det i sin tur utvecklades vidare genom att våra förfäder märkte att människor som föddes när Solen befann sig i olika stjärnkonstellationer visade liknande grundläggande personlighetsdrag. Ett av de äldsta astrologiska fynden är daterat till ca 5000 år f Kr och hittades i mellanöstern.
Astrologi var mycket ansedd i renässansens Europa och varje härskare med självaktning hade en hovastrolog som han bl a rådfrågade före krig och innan stora beslut skulle fattas. Som exempel så var Tycho Brahe och Johannes Kepler hovastrologer.
”Det som är nedan är såsom det som är ovan”, lärde Hermes Trismegistos och för att förstå astrologi, så bör man ha en uppfattning om att livet har en mening, att allting hänger ihop, att det finns en slags ”utvecklingsplan”, att vi hör samman med ”alltet” (och alltid har gjort). Då bör vi ju också höra ihop med planeterna på något plan. Astrologins lära ger oss kunskap om att de speglar oss och det som sker och att vi kan lära oss att tyda detta genom ett symbolspråk.
Genom att tyda deras inverkan så kan vi få kännedom om vår egen roll i det stora hela: vilka vi är, vad vi har för uppgifter och viktiga faser och utvecklingssteg i livet. Astrologin kan då ses som ett levande symbolsystem som talar till oss genom den astrologiska symboliken. Det ger en känsla av sammanhang.
Zodiaken
Grunden till allt som man traditionellt tittar på när man utläser personlighetsdrag, framtid och mycket annat, är Zodiaken (djurkretsen). Enkelt och kort kan man beskriva Zodiaken som ett 360 grader långt cirkelformat "smalt bälte" runt Jordens skenbara bana över himlen, med 12 stjärntecken om vardera 30 grader, som också utgör "basen" till födelsehoroskop. De 12 stjärntecknen refereras astrologiskt till de mönster och tecken som stjärnorna på himmelen bildar. Från jorden ser det ut som att Solen under året rör sig genom detta cirkelformade bälte med de 12 stjärntecknen.
Varje stjärntecken är unikt och förknippas med ett djur eller mytisk figur, liksom bl a även med en säsong, ett element, en planet och en kvalitet. Varje stjärntecken har specifika egenskaper som spelar en viktig roll när man tolkar dem i födelsehoroskopet. De kallas:Väduren, Oxen, Tvillingarna, Kräftan, Lejonet, Jungfrun, Vågen, Skorpionen, Skytten, Stenbocken, Vattumannen och Fiskarna.
Zodiaken är egentligen ett namn på det astrologiska året, men till skillnad mot vårt vanliga år som börjar med januari, så börjar det astrologiska året vid vårdagjämningen den 22 mars (ca) när solen går in i det första av de 12 stjärntecknen: Väduren. På ett år har Solen passerat alla 12 stjärntecken och datumen för inträdet i varje stjärntecken varierar med någon dag från år till år, beroende på Solens varierande tidsinträde i dem.
I själva verket är Zodiaken en teoretisk konstruktion, en ”tänkt” cirkel, långt utanför solsystemet som inte sammanfaller med stjärnbilderna med samma namn där ute i rymden, men för astrologiska tolkningar fungerar denna konstruktion.
En helhet
En av astrologins många beståndsdelar, men den ojämförligt viktigaste, är det stjärntecken som någon är född i. Det kallas också för soltecken. Förenklat bestäms det genom vilket av alla de 12 astrologiska stjärntecknen som Solen befinner sig i på himlavalvet den dag personen föds. Om man exempelvis säger att man är född i Vädurens stjärntecken så menar man alltså att man föddes vid den tid på året då Solen stod i Vädurens stjärntecken, vilket infaller mellan den 21 mars till den 22 april (ca).