Texten nedan finns på engelska på Vivecas blogg
Grunden inom shamanismen är inte bara att "göra healing" när man kontaktar andarna.
Det är förmågan att komma i trance och kommunicera med andar, som är grunden, vad syftet än är.
Vad beträffar healers så finns det väldigt många typer. Bara att lyssna på en person kan vara en helande handling, vilket betyder att en bra psykolog kan vara lika mycket healer som en shaman.
Människor kan arbeta med sång, dans, örter, akupunktur, kristaller, chakrabalansering och terapi utan att kalla sig shamaner, samtidigt som man också numera kan kalla sig shaman utan att egentligen alls kunna något speciellt.
Shaman är ett tungusianskt ord för "den som vet", en vis person, som använder trumman för att komma in i extas eller trance för att överskrida gränsen mellan den fysiska världen och "kvantvärlden", den femte dimensionen, den övre världen eller undre världen eller vad vi föredrar att kalla det.
Den riktiga betydelsen (den vise) kan vi inte längre använda. Exempelvis så har ju en indisk guru inte någon lust att kallas "shaman" hur vis han än är.
Ordet "shaman" har nu i stället blivit ett ord som indikerar en slags godhjärtad trollkarl med healingkrafter och rötter hos något naturfolk. Den, som inte bor i skogen, kan ju i alla fall göra en blogg där han berättar om sina promenader till naturandarna i någon skog, som han kör bil till. Det duger också bra.
Allra helst ska det vara en person som dansar med trumma och har klätt upp sig med mängder med fransar och pinglor och även faller i trance och är "borta" en stund på sitt uppdrag i andevärlden.
Han var förr stammens andedoktor som skulle hjälpa dem, som blivit sjuka eller fått problem,men bland riktiga shamaner finns inte bara läkare, helare, botare. Det finns också andra typer av trollkarlar.
Shamanens grund är inte att han kan göra healing. Grunden är att han har kunskap om verkligheten olika plan och att han vet hur man talar med andarna och påverkar det omedvetna och även det fysiska.
Att han har den kunskapen säger inget om hans moral.
En shaman kan vara ointresserad av moralen i ett uppdrag han får. Han kanske bara gör det som hans uppdragsgivare vill.
En indisk guru och en fakir/trollkarl kan ha samma kunskap men helt olika moral och avsikter.
Gumman i skogen, som kan allt om örter, kan både läka och döda. Om hon vill. Och det kan ju faktiskt vanligt folk också!
Vad människan än har för kunskaper och metoder så kan de användas för olika syften.
Men nu har det ju blivit så enormt intressant med just ordet shamanism och folk verkar tro att det bara betyder healer, vilken metod man än använder, huvudsaken att trumman syns i något hörn.
Under New Age-rörelsens vingar har vi en ny typ av karriär. Det är en person som vill ha ett yrke som helare och/eller gudomlig änglamänniska, som kan göra healing på ett magiskt sätt med nyupptäckta, urgamla metoder, som jordar och lyfter, glittrar och vibrerar.
Ja, visst, det kan väl vara bra, men... den här personen kan ju hösta in pengarna först och sedan får det gå som det går. Om klienten inte blir bättre av behandlingen så spelar väl det ingen roll eftersom healern i alla fall inte får sparken från sitt jobb. Det är bara att fortsätta.
Men det gäller ju alla, även vanliga läkare, som tydligen inte heller behöver bry sig om ifall patienten blir frisk eller inte.
Förr så kunde byns shaman få sparken om han inte fungerade eftersom alla i byn kände varandra så alla visste om han var bra eller inte. Egentligen så kunde han från början aldrig få någon status som shaman om han inte fungerade som en sådan. Att bli utvald som shaman var inte alls bara något skojigt.
När alla känner varandra eller bor i ett litet samhälle så vet alla vem som är bra och vem som inte är det, men detta har ju försvunnit i dagens moderna samhälle och det öppnar dörrar för alla som tror sig kunna mer än vad de egentligen kan.
Det är tillräckligt att ge workshops om healingmetoder och sälja "programmerade kristaller" på en webshop eller bara "skicka healing klockan åtta" via Internet.
Alla, som hänger med på idén kommer att intyga att det fungerar jättebra, men det kan ändå vara bara en mental energikick eller en slags hypnos: att man upplever det, som ens undermedvetna är inställt på att man ska uppleva, för att någon har sagt så.
Det bästa är egentligen att lära sig att själv kunna påverka sitt sinne på det sättet - man kommer inte ett steg närmare någon utveckling eller upplysning genom att träna upp sig till att reagera på order av andra människor. Man blir mest bara lättare att manipulera.
Jag har ofta undrat hur det kommer sig att folk så ofta ser precis det som någon ledare säger att de ska se.
Här är det omöjligt att inte komma att tänka på vad Sadhguru säger i en film, som jag hittade i går på YouTube:
90% of the religion has become hallucinatory, because people have no control over their imagination. The most stupid will see it first! The intelligent will sit there and just wondering what is happening.
But the most idiotic people will see the angels and gods and everything instantly. Simply because they have no hold over their imagination.
They are not lying, they are seeing!
Immediately they start seeing because they have no control over their imagination.
https://www.youtube.com/watch?v=tFjJFuZ9AIw
Ja, grunden för den träning, som både gurus och shamaner genomgår, består ju inte av att "se" allt möjligt överallt. Det kan även en katt göra.
Deras träning består av att inte se vad som helst och av att inte låta sig påverkas av andra. Den består av att lära sig att kontrollera och styra sitt eget sinne för att på så vis kunna styra även det vi kallar andar.
Hur ska du kunna kontrollera andar om du inte ens kan kontrollera din egen ande, ditt eget sinne?
Men shamanen har blivit en slags arketyp, som går bra att använda i reklam.
Om man vill sälja sin shamanska healingprodukt är det numera ett effektivt knep att göra en bild av sig själv stående i naturen, hållande en shamantrumma och en trumpinne, för att visa att man verkligen är den typen av klok person som vet det som andra inte vet, gärna med en fjäder i håret och varför inte också en snäcka med rökelse vid sidan? Tillsammans med några ord om totemdjur, kraftdjur, älvor och trädandar.
Inte konstigt att indianerna är sura på den vita mannen. Sioux-indianerna är speciellt sura på att vi har börjat att kalla deras medicinmän för shamaner.
Det är inte bara andra religioner, som använder symboler, det gör vår egen tro, konsumismen, också.
Reklam arbetar alltid med symboler på detta sätt, och oftast också med mycket gamla symboler för vishet och magi, som nu är placerade i ett nytt sammanhang (för att generera pengar). Symbolerna är bärare av gamla budskap, som plockas upp av vårt undermedvetna så att vi influeras av dem utan att tänka på det. Nästan alla stora företag använder den här metoden.
Håll i en trumma på en bild och en del människor kommer att säga/tänka: ". Han är en shaman, det syns - det är shamaner som har trummor".
I vårt samhälle kan vi inte ta en närmare titt på en sådan person, som säger sig vara healer, eftersom det kostar en hel del pengar att göra det.
Det är bara folk, som sysslar med undersökande journalistik som är intresserade av att betala för att ta reda på sådant eftersom de kan få pengarna tillbaka genom att sälja informationen.
Så om någon har en trumma och berättar för folk att han har studerat shamanism och pratar med andarna i trumsessioner eller har bott hos indianerna så ger han omvärlden en kraftfull symbol och andra kan inte veta vad han egentligen pratar om.
En tränad, indisk guru eller en riktig shaman kan säkert se om han fejkar men de flesta andra kan nog inte det.
Detsamma gäller för ett "andligt medium", som står på scenen och berättar för publiken att mormor kommer hit och hon säger att någon har glömt att skicka ett brev....är det någon som känner igen namnet Maria?....
Ingen kan kontrollera giltigheten av allt, som den här personen ser och säger, men det verkar inte spela någon större roll eftersom publiken vanligtvis bildar en gruppande, som alla deltagare vill vara en del av för att uppleva den mysiga känslan av att vi är alla ett och vi är andliga sökare som vet att det finns spöken runt omkring och vi gillar vår gemensamma andliga upplevelse av Sanningen.
Om du kan skapa en stark gruppande kan du hålla publiken i ett grepp. Varje bra scenkonstnär gör det och det är naturligtvis en makthandling, som kan användas för nästan vad som helst, bra eller dåligt, rätt eller fel. Hög energi betyder inte nödvändigtvis bra - det betyder bara hög energi och mer känsla av att individualiteten försvinner. Man vill tillhöra. Man får en kick av tillhörighetskänslan.och genast blir vardagen mindre tråkig.
En gruppande bildas av hög, fokuserad energi och inte av moral. Moralen måste man kolla på andra sätt...
Så se upp för att alltför mycket dras in höga energier (kickar) som skapas av andra människor. Du kan bli beroende av sådant, som av en drog. Men det betyder inte nödvändigtvis att det alltid är dåligt - kanske det är din karma att stanna kvar i den här gruppen för resten av ditt liv och hitta en ny livsstil. Eller det är en kurs som du kommer att vara med på under några år. Kanske det kommer att få dig att sluta röka eller dricka? Eller bara få en ny och intressant upplevelse?
Grejen är den att även upplevelser och tankar kan användas som droger ifall man tycker att livet får sin mening av att man får ständiga kickar av dem. Det är det som indierna kallar för guna rajas. Det är inte ”fel”, men det är krigarens energi.
Om man måste plugga kan man använda någon metod för att bli tänd på det man pluggar så att man får en energikick, som gör att det går lättare att plugga och man lär sig fortare. Men då är det något man fixar själv – man är inte offer för någon annans manipulation.
Om den andlige läraren är bra kommer han att lära dig metoder för att hitta din egen sanna identitet, ditt inre, verkliga väsen, dig själv. Och han kommer att lära dig att själv kunna styra ditt sinne och din fantasi.
Om shamanen är en bra healer så hjälper han dig att bli frisk igen på ett sätt som fungerar.
Om shamanen/ mediet/ healern sysslar med det som vi kan kalla "svart magi", kommer du helt enkelt att förlora på saken. Kanske bara litet pengar? Eller att din energi går till den personen.
I olika religiösa traditioner har man vetat att denna situation skapar en stor frestelse för den centrala personen och att han kan missbruka den. Så de andliga lärarna, munkarna, var tvungna att leva utan pengar och utan personliga tillhörigheter och de fick också genomgå en slags moralisk utbildning för att ta bort grunden för frestelsen inom sig.
Men i dag är det inte möjligt att leva på det sättet eftersom alla behöver tjäna pengar. Vi kan nästan säga att det är förbjudet att inte tjäna pengar, och det gäller för andliga lärare, healers, präster och läkare också.
Vi har det som en religion att man måste tjäna pengar.
I Indien fick en brahman inte ägna sig åt affärer. Affärsmännen, handlarna tillhörde en lägre kast. Vitsen med detta var inte att affärsmännen var sämre, vitsen var att andlig undervisning och affärer inte skulle blandas.
Guru betyder "äldre" och även indianerna respekterar The Elders, och att ha gamla människor som lärare kan vara bra eftersom de inte längre är fyllda med lusten att tjäna pengar. De är inte heller rädda för att förlora jobbet, så de kan äntligen säga vad de vill, samtidigt som de har en erfarenhet som yngre inte har.
Det finns nu vissa vita elders, som reser runt i världen för att ge föreläsningar om den typen av sanningar som yngre människor inte vågar prata om.
Ett exempel är Barrie Trower. Han talar inte om shamanism eller religion, men han talar om den verklighet som vi lever i just nu, vibrationsverkligheten, vilket är vad en riktig shaman också skulle göra och alltid gjorde förr. Han talade om den verklighet han levde i eftersom hans kunskap bestod av erfarenhet.
En andlig lärare i vårt samhälle är vanligen annars också en moneymaker och när man bara tittar på hans reklam kan man inte veta om det är en äkta, bra lärare / healer som självfallet behöver tjäna pengar eller om det är en moneymaker som bara använder shamanska symboler för att de fungerar bra i reklamen och som image.
Båda finns. Det är inte så att en healer är bra bara för att han håller upp en trumma mot ett vattenfall eller en solnedgång.
Personen på en sådan bild kanske bara ger sina fantasier en överdimensionerad "gudomlig betydelse" och tror sig vara healer och sätter igång att kalla sig det..
Vi vet inte. Det är inte så lätt att veta om man inte känner personen.
Att kunna skilja mellan det, som är riktigt och det som inte är riktigt, kallas på sanskrit Viveka och därifrån har vi namnet Vivekananda, vilket visar att man gav den egenskapen stor betydelse.
En shaman måste vara en person som kan känna igen och skilja mellan olika andar (frekvenser, energier) för hur skulle han annars kunna hantera dem på rätt sätt? Det är inte bara att slå på trumman och be andarna om allt!
Om man inte vet skillnaden mellan olika andar så vet man inte vem man frågar och svaret kan vara en fantasi, en tanke i form av en bild, en rädsla, en önskan, en illusion eller något minne eller komma från en ande, som luras (sådana finns också).
Men man kan alltid säga till folk att man vet skillnaden! Vem kan kontrollera det?
Vilken bild som helst är OK om det är en del av din egen inre resa för att finna dig själv - för då kan någon form av inre vision berätta något om dig själv, även om det bara är fantasi eller fragment av ett bortglömt, traumatiskt minne - men det är inte något som du ska sälja till andra människor!
Denna inre väg, som är din egen, personliga, unika väg, följer universella lagar (hårdvaran), men den har ändå ett eget innehåll, som hör ihop med dig (mjukvaran).
Jämför med en filmstudio. Kamerorna måste fungera på ett visst sätt, men filmen kan vara allt från en vacker saga till en skräckfilm eller en komedi. Eller bara dåligt skräp.
Även om en person har en bra kamera i huvudet är det inte säkert att filmen är bra.
Även om jag har skarp syn betyder det inte att jag ser i rätt riktning.
Att örnen kan se en liten sten på marken betyder inte att han ska sluka stenen.
Tänk på konstnären (målaren) som kastar sina traumatiska känslor på duken för att bli av med dem. Han kanske själv blir av med dem, men de går till de människor som köper eller tittar på målningarna, så det skulle kunna kallas svart magi i dubbel bemärkelse.
Konstnären borde i stället ta ut en sådan målning i naturen och göra en ceremoniell eld av den . Inte sälja den.
Detsamma gäller dem, som gör musik, som är väldigt disharmonisk. Det kan vara musik, som inte bara tar dina pengar - den kanske även slår sönder energin i ditt chakrasystem så att du drar till dig dåliga andar och börjar må dåligt senare. Eller blir beroende av något för att motverka att allt känns fel.
Har du någonsin undrat varför så många målningar är fula och uttrycker disharmoni medan alla reklambilder är vackra och harmoniskt komponerade?
Samhället gillar naturligtvis att dess PR-folk slipper konkurrens av vacker konst.
Hjärtat är en kraftfull elektromagnetisk fältgenerator, som skickar signaler till hjärnan och hela kroppen och det tar också emot information från den yttre världen eftersom den kan känna av och reagera på de elektromagnetiska svängningar som vi har runt omkring oss.
Om jag noggrant kan undersöka mina egna känslor (hur, när och var är de?) kan jag lära mig att förstå språket i hjärtat som är elektromagnetisk. Kemikalierna samverkar också med det.
Hjärtat säger vad man ska närma sig och vad man ska gå bort ifrån. Det kan berätta sanningen om allt som du kommer i kontakt med.
Du kan naturligtvis älska allt genom att vara uppfylld av en högre känsla, men det är mera en känsla av inre välbehag, som är oberoende av det yttre.
Det betyder inte att man på det intellektuella planet ska tro att allt är bra. Är gmo bra???
Och det betyder inte att man ska "öppna upp" för vad som helst och ta det till sig.
Man kanske säger "jag älskar alla", men ändå så låser man dörren på natten! Och man låser bilen!
Titta på din lilla, elektrisk skärm! Där har du också något som stoppar osynliga inkräktare.
Hjärtat har ett slags inbyggt antivirusprogram.
Om hjärtat säger "stopp" betyder det inte nödvändigtvis att det är en rädsla man måste komma över. Det kan vara en annan anledning. Det kanske är ett riktigt virus man har stött på?
Onödig rädsla och ett riktigt virus känns inte på exakt samma sätt.. Men det krävs att man har lärt sig att märka skillnaden och det är kanske inte så väldigt enkelt.
Men hjärtat / hjärnan kan också programmeras för att reagera på ett visst sätt för en viss symbol. I alla de gamla templen och klostren gick man igenom en lång utbildning för att hantera sina symboler. Även shamanen har sin symbolvärld.
Så ifall man är rädd för något så kan det helt enkelt betyda att man ska stänga dörren - det är en mening med det och man bör hålla sig undan. Som exempel en person, som "känns fel".
Men det kan också vara ett inprogrammerat minne, som går att ta bort/ändra. Som exempelvis att vara rädd för ofarliga spöken, larver och spindlar.
Tänk på den gamla berättelsen om den trojanska hästen. Idéen är inte ny, och det kan vara en illustration även för ett magiskt trick. Dion Fortune skriver att inget trick kan "ta dig" om du inte öppnar upp för det (boken heter Psychic Self Defence).
Reklam använder positiva, attraktiva symboler för att öppna upp våra hjärtan och lura oss att köpa allt.
Ett bra sätt att träna för att känna och erkänna dessa influenser är att lära sig astrologi. Det är inte så svårt att få diagrammet gjort av ett datorprogram och sedan kan du bara träna på att läsa transiter och kontrollera hur de motsvarar verkligheten. Det bästa är att kolla upp dem när en större känsla stannar under en längre period eller är ovanligt stark. Du kan också kolla upp händelser i det förflutna om du har en tabell för de åren.
