JAG!
Jag omgavs av bägaren,
av huset med tak och väggar
av staketet runt trädgården,
av landets gräns
av världens gräns
Jag bar på lager av murbruk,
tapeter, målarfärg
och finaste porslin.
Jag trodde
det var så det skulle se ut
att det var så livet skulle vara
att skalet var jag
tills jag inte orkade bära allt som var oäkta
inte orkade vara allt som inte var jag
Det var då allt brast sönder
skalet, livet, världen...
Det gjorde ont
så jag försökte hålla fast vid allt
jag försökte hålla allt samman
men så såg jag genom sprickorna
på nya ängar och en större himmel
där jag lade mitt hjärta,
och såg mitt verkliga jag
För jag är,
jag är jaget som aldrig kan gå sönder
Jag är bortom bägaren,
bortom huset med tak och väggar ,
bortom staketet runt trädgården,
bortom landets gräns,
bortom världens gräns
Mona Rosenberg
